fiskbulle

egentligen gillar jag mitt jobb, iaf för det mesta. det känns som att jag har lärt mig en hel del om hur människan fungerar och hur jäkla underbara vi är, allihopa. men ibland när jag går in till folk (jag jobbar alltså som vårdbiträde, ni som inte vet) kan jag uppleva en sån där obehagskänsla, där jag känner mig osäker och skulle vilja krypa ur min "roll" och bara springa därifrån, då den här människan alltid betett sig skumt så denne har inte sett mitt egentliga jag så undrar jag om min obekvämlighetskänsla ändå lyser igenom? och dennes beteende är på många sätt märkligt, då jag fått det bekfräftat flera gånger då denne försökt sig på o gjort saker, som är ett steg för långt. men regaerar jag knäppt o tänker knäppt bara för jag har den här magkänslan?

B. ville släpa med mig på studentskiva ikväll, min första reaktion var jaaa, va kul tills jag börja tänka efter. jag är verkligen gammal, "barnen" på studentskivan kommer se mig som en gammal kärring. borde jag hålla mig hemma? allt, förutom partylusten pekar på det.

nu ska jag sätta mig i bilen o bege mig mot E. där jag ska slita:) cash is king.