läs inte för det är bara blaj
jag vill alltid vara bäst. men dags att inse att jag inte är det, kvällsjobbet idag har än så länge varit hemskt. folk har skrikit, gråtit och skällt ut mig. nu senast ville jag bara sätta mig i ett hörn o böla. det gjorde jag iofs mer eller mindre, med lajna i luren. då rann liksom bägaren över. jag försöker fåihop mitt liv och min resa genom att under våren jobba samtidigt som jag pluggar, liksom att jag nu jobbar heltid på förskolan och halvtid på hemtjänsten. visst, det är mitt eget val. alltihopa. men istället för att som idag när jag började jobba halv sju ute på ekerö få en smärtfridag slutar den såhär. jag vill säga upp mig pangboom. det är inte värt att ta skit och för tillfället är arbetslusten på bajs hemtjänsten noll. men pengarna och min envishet styr. jag vill inte säga upp mig, jag vill inte ge upp. men idag har liksom orken tagit slut.
Stackars Emily... jag hoppas att allt löser sig. KRAMIS!